En bild säger mer än tusen ord.

Thai.

När det kurrar i magen och ingen mat finns hemma är det underbart när maken ringer och undrar om jag vill ha lite thaimat. Ja tack. En nummer 24 med tofu skulle passa mig utmärkt!

Bebismage!

Så här såg jag ut för fem dagar sedan (vecka 26+6, dvs vecka 27). Magen är nog ännu lite större nu. Rund och go!

Update.

Det är typ hundra år sedan jag skrev något i bloggen och jag vet egentligen inte varför. Sitter sällan vid datorn om kvällarna nu och när jag väl gör det varken bloggar jag eller läser andras bloggar. Jag är lite frånkopplad med andra ord.

Livet lunkar på och jag blir större och större för var dag som går. Magen börjar bli tung och det är riktigt jobbigt att gå nu. Det är med låååångsamma steg jag vankar fram och jag vet inte hur många gånger jag har missat bussen på sistone för att jag inte tänker mig för och går hemifrån tidigare. Rätt snopet att se bussen svischa förbi utan mig.

Vi håller på och införskaffa bebissaker för fullt. Förra helgen köptes spjälsäng med tillbehör och lite annat smått och gott, vi har fått ett skötbord för badkar av min kollega och bebiskläderna dimper ned i en jämn ström från snälla kompisar som inte ska ha fler barn (säger de!). Det lönar sig visst att inte vara först! Nu är det bara barnvagn kvar och även där har vi saker och ting på gång. Måste bara fixa lite först.

Längtar efter det lilla knytet, även om det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på att jag är mamma om tre månader. Jag som mamma? Mammor är ju liksom ett annat folkslag i min värld, märkligt att jag Insh'Allah snart ska få inträde i den världen.

Det är helt magiskt att se hur det rör sig under huden på den allt större magen. Nu ser man verkligen utanpå hur det buffar och har sig och idag kände jag även bebisen hicka därinne. Hur häftigt som helst!

Så allt bebistänk, trötta kvällar och cocooning är väl vad som tar tiden från bloggen. I kombination med senaste tidens vampyrboksläsning... Jag håller på att plöja Twilight-böckerna och är nu snart färdig med den tredje. Tonårsböcker jag vet, men eftersom filmerna varit så hypade var jag ju tvungen att kolla in vad det handlar om. Vampyrer och varulvar alltså! (Och plötsligt kom jag att tänka på hur kär jag var i Den Lilla Vampyren-böckerna när jag var liten, med vampyren Rutger i huvudrollen!)

Kort och gott - jag lever. Fast i den verkliga världen just nu.

Ljuva 80-tal.

Jag var på trettioårsfest igår. Tänk att de flesta av mina kompisar (inklusive jag själv) har eller är på väg att passera trettio, och vi är inte längre tjugonånting. Märkligt.

På festen kördes ett 80-taltquiz, med musik från olika företeelser under 80-talet. Bland annat så dök Skrotnisse och hans vänner, Björnes Magasin, NKOTB, Dirty Dancing, Madonna, Dallas och en hel del andra godingar upp. Jag var i det vinnande laget och vi var faktiskt helt grymma trots att vi satt längst bort från högtalarna och inte alltid hörde vad som spelades upp. Jag visste inte att jag var en sådan hejare på 80-talet! Egentligen är vi 80-talister lite för små för att ha stenkoll på det årtiondet och antagligen hade vi varit ännu bättre om det hade handlat om 90-tal. Det är svårt att minnas vilket årtal en specifik tv-serie kom till exempel, eftersom man inte har så himla mycket referensramar att hänga upp saker och ting kring.

Säga vad man vill om 80-talet, men vissa godbitar finns det faktiskt därifrån. Eller vad sägs om Dårfinkar och dönickar, Trolltyg i tomteskogen och Bullen?

I en parentes.

Okej, jag kan väl få klämma ur mig ett gnälligt inlägg. Kanske känns livet lite tröttare då. Oops, skulle skriva lättare, men det blev visst tröttare, så ni förstår nog vart jag vill komma...

Jag är så TRÖTT. Det känns som att jag lever i en parentes just nu, där tiden bara går och jag är en zombie som försöker följa med strömmen. Försöker gå upp i tid på morgonen, hålla mig vaken på jobbet, stanna där tills jag slutar och sedan åker jag direkt hem och lägger mig på sängen. Jag orkar inte handla mat, inte laga mat, inte hålla ordning hemma, inte träffa kompisar, inte gå på promenad eller på yoga. Kort sagt så lever jag inte just nu. Jag alternerar mellan min arbetsplats, badkaret och sängen typ.

Barnmorskan igår och jag har bra järnvärden, trots att jag inte äter något tillskott. Det är ju jättebra förstås, men samtidigt hade jag nästan hoppas på att det var järnbrist som var problemet, för då skulle det ju lätt kunna åtgärdas genom en tablett. Istället får jag gå utan annan trötthetsförklaring än att jag är gravid, och utan förklaring finns heller ingen lösning. Jag vill ha hjälp!

Vill bara fungera hyfsat i vardagen, det är inga stora krav jag har, men att känna att jag orkar jobba, upprätthålla mitt social liv något sånär och gå på den där förbaskade yogakursen som jag pröjsat en massa pengar för, det vill jag i alla fall. Som tur är har jag en man som förser mig med mat, städar kattlådan och pysslar om mig när jag ligger och sömndreglar i sängen, men det kan ju verkligen inte vara skoj att vara gift med mig just nu.

Alhamdulillah så är allt tillsynes bra med bebisen - hjärtat tuffar på som ett tåg, magen växer som den ska och det är oerhört skönt att veta. För trots zombietillståndet är jag fortfarande lika glad och tacksam över att det bor en bebis i min mage. Underbart! Önskar bara att jag hade lite mer energi att njuta av underverket.

Så, nu har jag gnällt av mig och ska försöka att inte återkomma till detta ämne igen allt för mycket. Jag är alltså trött. Punkt.

No good.

Min nya gravidjacka kom med posten idag. Eller jacka och jacka - det var snarare ett tält som damp ned i brevlådan. Inte så snygg med andra ord, och kanske hade den varit bättre i en storlek mindre. Jag överväger att skicka tillbaka den, tycker att det räcker med att putmage och kärlekshandtag som det är utan att förstärka kroppshyddan med att se ut som ett portabelt tält...

Suck.

Yoga eller inte.

Jag går på gravidyoga på tisdagar. Ska gå på yoga i alla fall.

Kom hem från jobbet, lade mig på sängen en liten stund och vaknade upp en timme senare. Försent för att ta mig iväg till yogan. Mosig i huvudet och fortfarande trött i kroppen. Men kvällen blev skön ändå med middag med habibi och sedan ett bad med tända ljus. Vill kroppen sova och vila så vill den.

Och yogan? Den kan jag ta igen en annan dag.

Härliga kyla!

Jag älskar verkligen hösten och tycker att det är helt fantastiskt när luften är kylig och klar, solen skiner och löven skiftar i alla färger. När jag dessutom får dra på mig mössan och gosa ner mig i halsduken mår jag kalasfint och det är en fröjd att dra på mig benvärmarna för att slippa frysa. Nu önskar jag bara att min nya jacka ska komma med posten (och att den passar mig!), för i ärlighetens namn är det lite väl kallt med den jackan jag har nu. En ofodrad regnjacka som precis går att stänga över magen, men som inte värmer särdeles mycket alls.

Mitt i allt detta längtar jag till Egypten och solen. Fast i ärlighetens namn är det verkligen inte de där 40 graderna på sommaren som lockar. Snarare är det soliga men kyliga december-Kairo jag vill åt, då man lätt kan ta på sig en extra tröja, huttra lite på uteserveringen och värma sig med ett glas te. Gud, jag kan inte förstå att det har gått över ett och ett halvt år sedan vi kom tillbaka till Sverige! Det är andra hösten i Sverige för oss båda nu och vardagen i Egypten känns sjukt avlägsen. Tiden med dykning och reselederi i Hurghada, lata dagar i hettan, vintern i Kairo när jag frös hela tiden och bara ville äta apelsin, sitta framför värmeelementet och dricka te med mjölk.Vad hände liksom?

Irri irri irriterad.

Åh jag är så sjukt irriterad. Vi håller på att kolla på begagnade barnvagnar, hittade en jättefin i fredags, mejlade på den och den fanns kvar. Men eftersom den fanns utanför stan så kunde inte vi åka och kolla på den utan bil, varpå jag mejlade igen idag och tänkte försöka ta mig iväg och kolla på den imorgon - men nu är den såld. Skit! Verkligen en jättefin barnvagn till ett bra pris. Jag är så besviken!

Är svinless på att vara handikappad utan transportmedel här, att vara beroende av bussar som man inte kan frakta grejer på och att försöka köpa saker till bebisen när de flesta bebisaffärer ligger off och när folk som annonserar ut sina saker bor över hela Västra Götaland typ. Grrr! Det kommer att sluta med att vi beställer alla saker på internet och får det hemskickat, för i slutändan ger det mig mer huvudvärk att hålla på och leta efter prylar på Blocket, ringa och mejla, fixa en bil av någon kompis, hämta den, åka iväg och kolla och köpa. Skitjobbigt.

Ge mig pengar så att vi kan köpa allt nytt och slipper krångla tack! Eller en bil.

Sweet.

Alltså jag längtar så sjukt mycket efter citrussäsongen. Tänk vad gott med en söt och saftig apelsin eller en hel skål med lättskalade och lagom syrliga clementiner.

Det vattnas i munnen vid blotta tanken...

Hej jag tänker bara på jackor (och graviditeten).

Jacka från Bonprix.

Jahao, jag fortsätter på temat graviditet verkar det som, trots att jag lovade mig själv att min blogg inte skulle förvandlas till en gravidblogg. Just nu har jag inte mycket annat i huvudet dock, därav blogginläggen.

Tänkte skriva något om kruxet med att köpa en vinterjacka när man har en stor mage, trots att det känns som att jag redan har avhandlat den här frågan med folk både i lunchrummet och över en fika, så väl som på facebook.

Kontentan är att det är SVÅRT att köpa en bra jacka som passar under graviditeten men som jag även kan ha efteråt. Hittade en jättefin jacka från Mamalicious, som man garanterat skulle kunna ha utan mage också, men konstaterade att den preciiis går att stänga nu, vilket innebär att det inte finns en chans att jag kommer att kunna ha den i januari. Fick helt enkelt gå från butiken, snopen som få, eftersom jag hade planerat att stoltsera därifrån med min nya jacka.

Har letat i hela stan (känns det som) och slutligen kom jag på att jag kanske får köpa en plusjacka (för större damer) i någon modell som skulle kunna passa ett preggo. Igår satt jag och surfade runt på lite forum och konstaterade att det finns många fler än jag som har samma "problem" och hittade även en sida där man kan beställa en hyfsat fin och billig jacka (se bilden). Så jag kör nog på det. Inte min drömjacka kanske, men som jag sa till Hossam igår så får jag ta igen det nästa vinter med att köpa en jacka som jag känner mig riktigt fin i.

Alla möjliga tips har jag fått från folk, alltifrån att låna makens jacka (hohoho, han är ju mycket mindre än vad jag är!) till att köpa en herrjacka (och där försvann ju möjligheten att kunna ha jacka efteråt, för vem vill se ut som en förvuxen karl?). Det mesta bottnar nog i någon omtanke om att jag inte ska lägga ut pengar på en jacka som jag bara kommer att ha i några månader, men som sagt så tänker jag ju att jag kanske kommer att kunna ha jackan lite längre än så.

Så, i kundkorgen och så beställer jag jackan nu då. Punkt.

Jul i vårt hus.

Har konstaterat att det blir en jul i Göteborg: man får inte flyga senare än fyra veckor innan beräknad förlossning (om man inte har läkarintyg) och att åka tåg i 20 timmar när jag är höggravid känns inte så aktuellt. Så nu när jag för en gångs skull befinner mig i Sverige över jul kan jag ändå inte fira med min familj...

Jag och Hossam får helt enkelt fira en alternativ jul, eventuellt tillsammans med ett par vänner som har samma problem (gravida över julen och långt till familjen). Kan ju bli mysigt i alla fall. Vi har ju inga traditioner kring julen än så länge, men har tänkt utveckla några här i vårt multikulturella hushåll.

Working life.

Working life isn't made for pregnant women, så är det bara. Att det är tufft att jobba heltid när man är gravid är något jag konstaterade för länge sedan. De första veckorna av graviditeten var jag så sjukt trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Och då visste ju ingen att jag var gravid så det var inte så lätt att bortförklara mitt märkliga beteende (såväl tröttheten som illamåendet i köket när någon kollega öppnade sin fantastiska matlåda med en arom utan dess like...).

Efter några veckor blev det lite bättre och jag gick på semester. När jag kom tillbaka hade magen börjat puta lite och jag berättade för de som frågade. Tror att jag mådde rätt okej där kring vecka 16-20, förutom trötthet, oro och diverse ryggont och så.

Och nu. Vecka 25 och jag är fortfarande så sjukt jävla trött. Trött trött trött och kroppen skriker efter vila. Under de senaste månaderna har det hänt några gånger att jag faktiskt har sovit på jobbet: en timme i massagestolen (utan massage), eller så har jag krupit ihop på min kollegas lilla tvåsitssoffa på hennes kontor. Snacka om desperat efter sömn om man sover på jobbet - det är ju inte världens mest avslappnande atmosfär direkt. Men vad göra när tröttheten tar överhanden?

Igår bestämde jag mig kort och gott för att gå hem från jobbet vid tvåtiden. Efter att ha kämpat för att komma upp på morgonen, slitit med att hålla ögonen öppna och att inte säga allt för konstiga saker vid lunchbordet, kapitulerade jag och åkte hem. Väl hemma däckade jag och sov två timmar, gick iväg på gravidyoga och när jag kom hem gick jag och lade mig och sov lite mer än tolv timmar. Hallå sömnbehov!

Jag är således hemma från jobbet idag och det är s k ö n t. Tänker tillbringa dagen med att göra saker som är bra för mig; ta en promenad i parken, bada badkar och läsa en bok typ. Måste hitta ett andningshål i denna stressiga och kaotiska värld som är mitt arbete och som jag lever i just nu. Nästa vecka ska jag till barnmorskan och då får jag väl reda på om det finns någon mer fysiologisk orsak till min trötthet (fast att vara gravid räcker nog som förklaring egentligen), så som lågt järnvärde, sköldkörtelproblem osv. Det är verkligen en enorm omställning i kroppen!

Igår fick jag veta att en kompis är gravid med sitt andra barn: kul kul kul! Vi hade en liten sms-konversation om när det är bäst (eller sämst) att vara gravid egentligen, och konstaterade nog att det aldrig är helt enkelt men att det värsta scenariot måste vara att ha ett eller flera barn sedan innan, att jobba heltid och att vara gravid. Puh. Tycker att det räcker med att antingen vara gravid och jobba heltid eller att vara gravid och ha ett barn sedan innan. Ytterligare en anledning att skaffa barn rätt tätt (man får behålla sin SGI om man får barn med ett visst antal månaders mellanrum, även om man inte jobbar heltid) alltså.

Nej, jag tycker att vi ska inför mer flexibel arbetstid för gravida kvinnor, att man ska kunna bli sjukskriven för graviditetskrämpor utan att Försäkringskassan ska krångla och att förståelsen för gravida kvinnors situation i arbetslivet måste öka! Graviditet är ingen sjukdom, jag vet, men ska man titta på arbetsförmågan (vilket FK hävdar att de gör) så är den ju onekligen nedsatt i många fall. Det finns för mycket gamla gubbar som har noll förståelse och empati! Dessutom måste diskriminieringen av gravida kvinnor och föräldrar bekämpas för det är fan inte okej att man ska bli bortvald bara för att man gör samhället och världen en tjänst genom att skaffa barn. Så det så.

Ny vecka.

Det här med måndagar alltså... Efter en skön helg med kompishäng, shopping och filmmys är det alltså dags för en ny arbetsvecka. Och att vakna klockan sex är fan inte kul när man i två dagar har kunnat gotta sig i sängen långt fram på förmiddagen. Gäsp.

Dessutom mår jag väldigt illa idag. Det där med att illamåendet vanligtvis går över efter vecka 12 stämmer inte alls på mig. Snarare så har jag mått som mest illa efter vecka 14 någon gång. Det kommer i perioder och kan ofta förknippas med vad jag har ätit (eller snarare inte ätit, även om det inte alltid är fallet heller). Har utvecklat en galen halsbränna den senaste veckan också, och tuggar Gaviscon med gåshud och kräkreflexer som konsekvens. Fascinerade av det lilla livet i magen kan ställa till med!

Fast för mig får det lilla livet gärna ställa till med nästan vad som helst. Att känna de där mjuka buffarna (som tilltar allt mer i styrka och inte alltid känns som smekningar) är helt underbart och en god påminnelse om vad som komma skall. Det är helt otroligt hur stark kärleken till det ofödda barnet kan vara och hur mycket både jag och Hossam längtar efter att hålla den lilla skrutten i våra armar.

Vecka 25 idag och således har vi, Insh'Allah, bara 15 veckor kvar!