Moving.

Okej, jag har bestämt mig för att flytta nu. Från Blogger alltså. Har skapat en Wordpress blogg och testar hur det är att blogga där. För er som vill hänga på klicka HÄR. Välkomna!

Fed up.

Okej, nu byter jag bloggportal. Blogger har uppenbarligen ballat ur helt och fixar inte radbrytningar överhuvudtaget. Hur kul är det att läsa ihopkörd text så här? Återkommer med ny adress.

Bokat och klart!

Egyptenresan är bokad trots gårdagens krångel. Och det roligaste av allt? Det var inte Hossams namn som var för långt, det var mitt! Tydligen kan man inte ha ett förnamn med nio bokstäver (vilket i sig är sinnessjukt eftersom det finns massor av namn som är långa). Hur som helst är resan bokad och betald: vi lämnar Sverige för Egypten 4:e juni och är åter i landet 5:e augusti, vilket innebär två hela månader i faraonernas land! Fatta! Det är evigheter sedan jag tillbringade så pass lång tid i Egypten. Sedan vi flyttade till Sverige har jag varit där kortare stunder, 2-3 veckor typ, så det ska bli intressant att se hur detta ska arta sig. Eftersom vi nu är tre istället för två och den nya familjemedlemmen kommer att vara i en ålder då allt ska stoppas i munnen och alla skrymslen och vrår ska utforskas, duger det inte att hyra lägenhet där vi brukar. Det är alltför låg standard och vi behöver aircondition, annars överlever nog ingen av oss sommarhettan i Egypten. Jag vill att det ska finnas ett hyfsat kök så att jag pallar att laga mat hemma (och inte spenderar alla pengar på att äta ute), att Adam kan krypa/åla/ligga på golvet utan större faror och att badrummet ska vara rent från början. Höga krav, jag vet. Sedan vill jag helst inte ha för många trappor att gå samtidigt som lägenheten inte får ligga på nedre botten (för att eliminera risken för kackerlackor). Jag vill ha internet hemma (eller mobilt bredband) och drömmen vore ju att ha tillgång till en pool. Fast det sistnämnda är väl bara att glömma. Kort och gott så önskar jag en lägenhet med bra standard. Ska väl inte vara så svårt att ordna. Tänk om två månader är vi där! Galet!

GAAAAAAAH!

JO OCH SÅ ÄR JAG SVINFÖRBANNAD FÖR ATT BLOGSPOT UPPENBARLIGEN INTE VET HUR MAN HANTERAR RADBRYTNINGAR SÅ ATT ALL JÄVLA TEXT BLIR ETT STYCKE OCH INTE EN MÄNNISKA ORKAR LÄSA DET MAN SKRIVER. NU BYTER JAG BLOGGPORTAL OCKSÅ!

Krångel på hög nivå: Byt namn vettja!

Jag är typ argast i hela världen just nu. Svinförbannad. På allt. Men mest på resebyrån som jag försöker boka flygbiljetter från. Har hittat biljetten vi vi ha, fyllt i bokningsformuläret och så dyker felmeddelandet upp: för många bokstäver i namnet. Hossams namn alltså. Varenda jävla gång har vi samma problem och varenda jävla gång måste vi hålla på och krångla för att få det att fungera. I den arabiska/muslimska kulturen (eller åtminstone i Egypten) får ett nyfött barn ett förnamn följt av pappas, farfars och farfarsfars namn som "efternamn". Resultatet är att man har fyra namn. Och det är uppenbarligen för många namn om man vill ut och flyga. Nu fick jag ringa kundcenter på resebyrån som hänvisade mig till Austrians hjälptelefon. Där fick jag prata med en kvinna som uppenbarligen sitter i Indien och jobbar, som på mystisk engelska förklarade att det bara är att ta bort mellanrummen mellan namnen. Försökte detta och det fungerade inte. Då uppmanade hon mig att ringa till resebyrån och be dem ringa Austrians kundcenter, för Hossam har tydligen 28 bokstäver i sitt namn och det ska gå med hela 32 bokstäver. Ringde tillbaka till resebyrån coh fick prata med en riktig bitch som 1: Inte lyssnade på mig. 2: Uppmanade Hossam att byta namn. 3: Hävdade att det visst gick att boka med hans namn, trots att jag försökt på samma sätt som hon ca 10 gånger. Lägg på en snofsig Stockholmsdialekt på detta så förstår ni min ilska. Att han ska byta namn? Ska världens 1 miljard muslimer byta namn för att passa in i flygbolagens bokningssystem? Det är ju sinnessjukt! Glöm att jag bokar genom den här resebyrån om de har sådan attityd. On top of this fungerar inte internetbanken och jag kan inte föra över pengar till mitt Mastercard, så även om jag lyckas boka en resa kan jag inte betala den. Kanske är det ett omen - vi ska helt enkelt stanna hemma och ruttna bort i lägenhet, istället för att åka till Egypten och njuta av solen.

I förorten.

Idag tog vi en tripp till Hammarkullen för att käka falafel/shawerma. Helt sjukt, men det är som att komma till ett annat land när man åker till dit. Inte så många pratar svenska, folk är klädda i allsköns dräkter och klädnader, och är man arabisktalande så klarar man sig med sitt modersmål och svenska är överflödigt. Och så kan man köpa delikatesser av alla de slag från hemlandet. Segregation i ett nötskal! Jag upphör aldrig att förvånas över Göteborg och över hur uppdelat det är här. Åker man exempelvis 9:ans spårvagn mellan Angered och Kungsten är det som att färdas mellan Somalia och gräddhyllan i Sverige. Likaså gör linje 11 en enorm klassresa mellan Saltholmen och Bergsjön, spårvagn 5 går mellan Biskopsgården och Örgryte, och det enda stället där människorna från dessa två ytterligheter möts är i Brunnsparken/vid Centralstationen. Då kliver blondiner man dyra handväskor av och kvinnor med hijab kliver på. Eller tvärtom. Och så sitter vi alla medelklassvennar och klagar över segregationen, men i själva verket vill ingen av oss flytta ut till förorten. Och att få en lägenhet i Linnéstaden om man är arbetslös och bidragsberoende är inte det lättaste. Ja, inte heller om man har arbete och heter Svensson i efternamn. Däremot är förorten ett exotiskt utflyktsmål en lördagseftermiddag. Man kan åka dit, handla lite billig frukt och grönt och sedan åka hem till sitt vita medelklassområde och glömma alla problem som många förorter dras med.

Fakta.

Ja, Adam väger över 5 kg nu: 5010 gram. Och han är hela 56,5 cm lång. Inte konstigt att alla kläder plötsligt är för små! Han har alltså gått upp nästan 500 gram på 10 dagar. Fortsätter det i den här takten kan han konkurrera med Buddha snart.

April april.

Dagens aprilskämt från mig till Hossam: Vi var på BVC idag och Adam väger 6,5 kg! Skojar du?!?! sa han. Ja, APRIL APRIL! Dagens aprilskämt från Hossam till mig: Mubarak är tillbaka i Egypten och det är nya demonstrationer på Tahrir Square (visar Youtube-klipp). Nä det tror jag inte på, i så fall skulle du inte ha pratat in annat sedan du kom hem, sa jag. Jaja, APRIL APRIL!

Norrbotten.

Norrlandstrippen var trevlig, om än för lång om jag ska vara ärlig. Att vara hemifrån en hel vecka med en liten bebis var en helt annan sak än att vara på vift mol allena. Men eftersom jag så sällan åker upp tänkte jag maxa vistelsen, och så resonerade jag som så att det var så många som ville träffa lille Adam att vi behövde gott om tid på oss.

Visst var det mysigt att umgås med min mamma, pappa och syskon, samt att hälsa på goda vännen, men redan efter 3-4 dagar började hemlängtan krypa över mig rejält. Och så har jag saknat Hossam, jättemycket.

I Norrbotten var det kallt kallt kallt. Igår när jag vaknade var det -16 grader och imorse var det -12. Gissa om det var gött att komma hem till ett soligt och vårigt Göteborg, där termometern visade tio grader. Plus alltså.

Jag får ofta frågan om vi inte ska flytta upp till Norrbotten igen, men efter tio år i exil kommer det knappast att ske. Visst skulle det vara skönt att bo nära familjen, men om det innebär att jag tvingas bosätta mig i världens ände så föredrar jag att åka upp och hälsa på ett par gånger om året istället. Kan inte se mig och min lilla familj bo där och jag lovar att Hossam skulle förtvina helt under vinterhalvåret då ingen sol finns. Det är illa nog här. Och här är det ju ändå allt som oftast plusgrader. Eller åtminstone inte tvåsiffriga minusgrader. Bara ibland.

Borta bra...

Fy fan vad sjukt jäkla skönt att vara hemma! Som jag har längtat!

På vift.

Jag och Adam är hos mamma i Norrbotten medan Abo Adam (Adams pappa alltså), håller ställningarna i Göteborg. Fast just nu är han på en liten mini break i Köpenhamn och laddar batterierna. Det behöver han, fast jag önskar förstås att vi var där tillsammans.

I Norrland skiner solen men det är fortfarande mycket snö kvar och rätt kallt. Riktig vårvinter får jag väl säga och det är härligt om något. Adam har fått träffa mormor och platsmorfar (eller medmorfar) för första gången och det var ett kärt möte. Så tråkigt att vi inte har familjen närmare, jag tror att det är viktigt att ha den "äldre" generationen när tillhands, och då menar jag inte bara som barnvakt... Att som barn ha tillgång till mor- och farföräldrar är verkligen en lyx.

Imorgon bär det av till storstaden Luleå och Adam ska träffa sin moster och morbror för första gången. Kusinen också. Han har faktiskt bara en enda kusin än så länge och på min sida lär det inte blir fler, så allt hopp står till Hossams lillasyster. Hoppas att hon får flera barn och det snart (hon måste dock stadga sig först, så det kan ju dröja lite). Annars får vi väl räkna Hossams alla kusiner som Adams kusiner - han har flera stycken i åldrarna 5-30 år.

Flygresan till Norrland gick smärtfritt, trots mellanlandning i Stockholm. Adam fixade det finemang och hade tack och lov inga problem med öronen eller trycket. På hemvägen blir det direktflyg och det är ju något smidigare. Bara en start och landning och det går ju bra mycket snabbare än att åka via Stockholm. Och i ärlighetens namn så har jag lite hemlängtan, trots att det är jättekul att vara här och träffa alla. Att resa med bebis är inte lika enkelt som att flaxa omkring själv och det har tagit ett par dagar för gossen att vänja sig vid att sova någon annanstans. Och så saknar vi Abo Adam båda två. Förstås.