Alltså, jag känner mig lite fånig egentligen, men vad göra. Jag saknar Hossam så mycket att det gör ont. Det fåniga är att han ju kommer hem om ett par dagar och att det bara är en vecka sedan vi sågs. Men en vecka är lång tid när man är van vid att vara med varandra varje dag.
Under arbetsveckan har det gått bra att vara själv hemma. Jar har mest jobbat och sovit, träffat någon kompis efter jobbet och så, och annars bara tagit det lugnt. Men idag, lördag, känns det trist som fan att vara ensam hemma.
Har varit en sväng på stan och lämnat tillbaka min resväska som gick sönder efter bara en resa (gött med pengarna tillbaka!), men att dra omkring i Nordstan kändes bara supertrist. Har dammsugit och diskat, tvättat lite och pysslat i hemmet.
T R Å K I G T.
Om Hossam var här hade det varit mycket roligare, för då hade jag kunnat retas med honom mellan varven. Och dessutom är det så jäkla märkligt att det kan gå en halv dag utan att jag pratat med någon alls. Hur pallade jag egentligen att bo ensam så länge som jag ändå gjorde?
Ska dock rycka upp mig snart och gå iväg och fira en nybliven ettåring, så förhoppningsvis bjuder kvällen på lite mer spänning än vad lördagen hittills har gjort.
2010-07-31
2010-07-30
Tant.
Äntligen internet hemma och jag har kunnat läsa ikapp mig på de bloggar som jag brukar följa. Gött att se att det händer saker i mina vänners liv!
Första arbetsveckan efter semestern har gått sjukt fort, även om jag samtidigt har varit ruskigt trött. Jobbade kväll i onsdags och det var verkligen med nöd och näppe jag tog mig igenom torsdagen på jobbet. En omställning som heter duga!
Regnet har vräkt ner hela dagen och ärligt talat så tycker jag att det är lite mysigt. Jag är nog inställd på höst redan, trots att jag knappt hunnit känna av Sommarsverige. Längtar efter värmeljus och halsduk. Fast när hösten väl är här kommer jag säkerligen att längta efter sommaren. Och hösten är för mig bara rolig om jag får börja en ny termin i skolan, vilket jag inte kommer att göra i år heller. Att kuska fram och tillbaka till jobbet i höstmörkret känns långt mindre lockande. Skulle mycket hellre promenera till universitetet, sparka i löven i Vasagatans allé, slinka in och köpa en take away-kaffe, för att sedan sätta mig på en föreläsning. Jag saknar att plugga!
Någon gång i framtiden ska jag ta tag i mina studiedrömmar och åtminstone läsa en mastersutbildning, så att jag kan bli en riktig kulturtant med snygga läsglasögon, hennafärgat hår och färgglada Gudrun Sjödén-kläder och dinglande träörhängen när jag blir stor.
Första arbetsveckan efter semestern har gått sjukt fort, även om jag samtidigt har varit ruskigt trött. Jobbade kväll i onsdags och det var verkligen med nöd och näppe jag tog mig igenom torsdagen på jobbet. En omställning som heter duga!
Regnet har vräkt ner hela dagen och ärligt talat så tycker jag att det är lite mysigt. Jag är nog inställd på höst redan, trots att jag knappt hunnit känna av Sommarsverige. Längtar efter värmeljus och halsduk. Fast när hösten väl är här kommer jag säkerligen att längta efter sommaren. Och hösten är för mig bara rolig om jag får börja en ny termin i skolan, vilket jag inte kommer att göra i år heller. Att kuska fram och tillbaka till jobbet i höstmörkret känns långt mindre lockande. Skulle mycket hellre promenera till universitetet, sparka i löven i Vasagatans allé, slinka in och köpa en take away-kaffe, för att sedan sätta mig på en föreläsning. Jag saknar att plugga!
Någon gång i framtiden ska jag ta tag i mina studiedrömmar och åtminstone läsa en mastersutbildning, så att jag kan bli en riktig kulturtant med snygga läsglasögon, hennafärgat hår och färgglada Gudrun Sjödén-kläder och dinglande träörhängen när jag blir stor.
2010-07-27
Het.
Jag skrev ett välformulerat inlägg förut, om ensamhet, tomhet och lägenhet: -het helt enkelt. Men inlägget försvann och likaså gjorde mina ord.
Jag saknar Hossam och längtar tills han kommer hem om en vecka. Det var väl mest det jag ville säga. Plus att nya lägenheten är stor, tom och oinredd i väntan på renovering.
Jag har till och med på mig Hossams tröja idag.
Jag saknar Hossam och längtar tills han kommer hem om en vecka. Det var väl mest det jag ville säga. Plus att nya lägenheten är stor, tom och oinredd i väntan på renovering.
Jag har till och med på mig Hossams tröja idag.
2010-07-26
Traffic.
Tillbaka i Svea Rike och det är alltid en lika stor omställning att komma från heta, myllrande Kairo till lilla Landvetter. Konstaterade att jag längtade tillbaka redan när jag var på flygplatsen i Wien och konfronterades med ouppfostrade och stökiga ungar tillhörande Svenssonfamiljen from hell. Kan dock tillägga att jag under hela fredagen längtade bort från Egypten - vi höll på att krocka i en taxi i centrala Kairo och jag ägnade två timmar åt att gråta, skaka och vara hysterisk över trafik(o)säkerheten i Egypten. Helt sjukt minsann.
Trafiksituationen i Kairo är galen. Det är inte ovanligt att man ser nio personer i en vanlig bil, en hel familj, inklusive ett spädbarn på armen, på motorcykel (utan hjälm!) och att hitta en taxi med fungerande säkerhetsbälten är som att leta en nål i en höstack. Kontentan av närapåkrocken är att jag var chockad i några timmar, skrek åt Hossam att jag aldrig ska bo i Egypten och att våra barn aldrig kommer att kunna åka dit för att det inte finns några barnstolar i bilarna, för att sjukvården är kass och för att luften är dålig. Han kontrade med att han har vuxit upp i Kairo och alla hans kompisar med, och de lever minsann fortfarande. Och han har ju rätt. Fast det har ju jag också.
Vad jag slutligen konstaterade är att jag är priviligerad och bortskämd som är född i Sverige och att jag inte kan förvänta mig att saker och ting ska vara på samma sätt överallt i världen. Däremot har jag och Hossam ett val om var vi ska låta våra barn växa upp, och därför måste vi bestämma vad som är viktigast för oss. Bara det är ett privilegium i sig.
Men att mina ungar ska bli som odrägliga Svenssonfamiljens på flygplatsen i Wien vore en ren mardröm. Å andra sidan hellre det än att de blir mos under en lastbil i Kairo. Pest eller kolera, men jag hoppas att jag och Hossam får friska, starka barn som får de bästa uppväxtförhållandena som vi och den omgivande miljön någonsin kan erbjuda. Och att vi sedan lever lyckliga i alla våra dagar och inte nästankrockar (eller krockar för den delen!) mer. För otäckt var det minsann.
Trafiksituationen i Kairo är galen. Det är inte ovanligt att man ser nio personer i en vanlig bil, en hel familj, inklusive ett spädbarn på armen, på motorcykel (utan hjälm!) och att hitta en taxi med fungerande säkerhetsbälten är som att leta en nål i en höstack. Kontentan av närapåkrocken är att jag var chockad i några timmar, skrek åt Hossam att jag aldrig ska bo i Egypten och att våra barn aldrig kommer att kunna åka dit för att det inte finns några barnstolar i bilarna, för att sjukvården är kass och för att luften är dålig. Han kontrade med att han har vuxit upp i Kairo och alla hans kompisar med, och de lever minsann fortfarande. Och han har ju rätt. Fast det har ju jag också.
Vad jag slutligen konstaterade är att jag är priviligerad och bortskämd som är född i Sverige och att jag inte kan förvänta mig att saker och ting ska vara på samma sätt överallt i världen. Däremot har jag och Hossam ett val om var vi ska låta våra barn växa upp, och därför måste vi bestämma vad som är viktigast för oss. Bara det är ett privilegium i sig.
Men att mina ungar ska bli som odrägliga Svenssonfamiljens på flygplatsen i Wien vore en ren mardröm. Å andra sidan hellre det än att de blir mos under en lastbil i Kairo. Pest eller kolera, men jag hoppas att jag och Hossam får friska, starka barn som får de bästa uppväxtförhållandena som vi och den omgivande miljön någonsin kan erbjuda. Och att vi sedan lever lyckliga i alla våra dagar och inte nästankrockar (eller krockar för den delen!) mer. För otäckt var det minsann.
2010-07-20
Jag ♥ Egypten!
Sa ar det dags att saga adjo till sol och bad i Hurghada, for att kliva pa bussen mot storstaden Kairo. Vemodigt.
De forsta dagarna i Hurghada var ratt tuffa - jag fick nog en varmechock, kunde inte sova och knappt ata heller for den delen. Men nu har jag vant mig vid hettan, och efter att ha tillbringat mycket tid vid och i havet kanns det skittrakigt att aka harifran. Jag har hittills haft en superbra semester och ar valdigt tacksam over detta!
Kairo. Dar ar temperaturen nagra grader lagre an i Hurghada, men det ar framforallt pa natten den storsta skillnanden marks. Har i Hurghada ar det nastan lika varmt pa dagen som pa natten, men i Kairo sjunker temperaturen med nastan tio grader. Underbart! A andra sidan ar staden full av otacka avgaser, vilka upplevs som annu varre nar det ar varmt, och inte heller finns det nagot hav att svalka sig i.
Sedan fyra dagar tillbaka har vi Hossams mamma och lillasyster med oss har i Hurghada. Jag tyckte att det vore skoj om de kom hit, fick lite semester och dessutom fick mojlighet att tillbringa lite mer tid med oss innan vi drar tillbaka till Sverige, sa de damp ner har som ett brev pa posten i torsdags. Vi har som sagt varit pa stranden i flera dagar, badat tillsammans allihopa, akt bat och dykt/snorklat/solat/badat ombord, atit god mat, firat Hossams fodelsedag med en overraskningsfest och haft det jattebra. Och ikvall kliver vi pa bussen for att tillsammans aka de 45 milen till Kairo.
I Kairo vantar kompishang, cafeerna i Down Town, lite shopping i Hussein/Khan el Khalili, visit hos mormor Teta och bara slappning.
Jag kan inte saga annat an: Jag ♥ Egypten!
De forsta dagarna i Hurghada var ratt tuffa - jag fick nog en varmechock, kunde inte sova och knappt ata heller for den delen. Men nu har jag vant mig vid hettan, och efter att ha tillbringat mycket tid vid och i havet kanns det skittrakigt att aka harifran. Jag har hittills haft en superbra semester och ar valdigt tacksam over detta!
Kairo. Dar ar temperaturen nagra grader lagre an i Hurghada, men det ar framforallt pa natten den storsta skillnanden marks. Har i Hurghada ar det nastan lika varmt pa dagen som pa natten, men i Kairo sjunker temperaturen med nastan tio grader. Underbart! A andra sidan ar staden full av otacka avgaser, vilka upplevs som annu varre nar det ar varmt, och inte heller finns det nagot hav att svalka sig i.
Sedan fyra dagar tillbaka har vi Hossams mamma och lillasyster med oss har i Hurghada. Jag tyckte att det vore skoj om de kom hit, fick lite semester och dessutom fick mojlighet att tillbringa lite mer tid med oss innan vi drar tillbaka till Sverige, sa de damp ner har som ett brev pa posten i torsdags. Vi har som sagt varit pa stranden i flera dagar, badat tillsammans allihopa, akt bat och dykt/snorklat/solat/badat ombord, atit god mat, firat Hossams fodelsedag med en overraskningsfest och haft det jattebra. Och ikvall kliver vi pa bussen for att tillsammans aka de 45 milen till Kairo.
I Kairo vantar kompishang, cafeerna i Down Town, lite shopping i Hussein/Khan el Khalili, visit hos mormor Teta och bara slappning.
Jag kan inte saga annat an: Jag ♥ Egypten!
2010-07-13
Forkylt - som vanligt.
Forresten blev jag som vanligt forkyld alldeles nar jag anlande Hurghada. Har det nagonsin slagit fel att jag blir sjuk nar jag kommer till Egypten? Knappast.
Ont i halsen, hosta, snorfarbrik som det heter duga osv. Satt pa baten igar (medan Hossam dok i boljan den bla) och snot mig tills jag var alldeles rod under nasan. Och det ar sakerligen en av anledningarna till att jag inte har kunnat sova ordentligt. Men, lyckligtsvis har jag tagit igen somnbehovet med rage! Sov manga timmar under batresan igar, har sovit som en stock hela natten och hettan kanns lite mer uthardligt nu, aven om det idag skulle bli 42 grader varmt.
Imorgon hoppas jag pa strandbesok och bad bad bad. Har inte ens doppat lilltan i Roda Havet an. Helt sjukt.
Ont i halsen, hosta, snorfarbrik som det heter duga osv. Satt pa baten igar (medan Hossam dok i boljan den bla) och snot mig tills jag var alldeles rod under nasan. Och det ar sakerligen en av anledningarna till att jag inte har kunnat sova ordentligt. Men, lyckligtsvis har jag tagit igen somnbehovet med rage! Sov manga timmar under batresan igar, har sovit som en stock hela natten och hettan kanns lite mer uthardligt nu, aven om det idag skulle bli 42 grader varmt.
Imorgon hoppas jag pa strandbesok och bad bad bad. Har inte ens doppat lilltan i Roda Havet an. Helt sjukt.
Telefon.
Okej, det handlar bara om ett par veckors semester, men jag maste ju anda ha en telefon. Om inte for att kunna ringa Hossam om han ar ute pa vift utan mig. Och eftersom jag ar har sa pass sallan nufortiden hinner alltid mina sim-kort bli for gamla (om man inte anvander kortet pa tre manader sa funkar det inte langre) och det slutar med att jag koper ett nytt och far ett nytt nummer pa kopet. Man kan omakvitera kortet, men det har jag inte orkat med.
Naval, om nagon vill mig nagot sa finns jag pa +20 12-57 22 071. Och kanske, kanske ska jag be Hossams mamma ringa med mitt kort var tredje manad eller sa, sa att jag slipper kopa ett nytt kort nasta gang jag ar har.
Naval, om nagon vill mig nagot sa finns jag pa +20 12-57 22 071. Och kanske, kanske ska jag be Hossams mamma ringa med mitt kort var tredje manad eller sa, sa att jag slipper kopa ett nytt kort nasta gang jag ar har.
2010-07-11
Hetta hetta hetta.
Helt plotsligt paminns jag om varfor jag ville vanta med Egyptenresan till hosten. Varmen. Det ar sjukt javla varmt har och jag kanner mig fullkomligt svag, matt och utpumpad. Tempen ligger kring 35-40 pa dagarna och kryper "ner" till 30-strecket pa natterna. Och natterna ar varst - vi har ingen aircondition och jag sover inte nar det ar sa varmt.
Inledde resan med att dygna, da jag av nagon anledning inte kunde sova alls pa planet. Fotbollslaget Al Ahly fran Kairo var med och alla egyptier ombord var som galna med filmkameror och evigt fotograferande. Sjalv satt jag brevid en mycket trevlig och artig ung man vid namn Mohamed. Vet inte vilken position han spelar. med omtanksam var han i alla fall.
Hur som helst sa har min somnloshet fortsatt efter ankomt till Hurghada. Jag far kampa for att somna, bara for att vakna upp en kort stund senare badandes i svett. Jobbigt som fan. Mina fotter har antagit samma form som fotbollar och jag har kopt ett par flipflops i hopp om att atminstone kunna ga litegrann.
Imorgon blir det en tur pa havet med snorkling och sa vidare. Och ikvall ska vi till Marinan och kolla pa finalmatchen - mycket fotboll for min del just nu, eller vad sager ni?
Egypten ar trots sin hetta fortfarande underbart fantastiskt och jag ar sa glad over att vara har igen!
Inledde resan med att dygna, da jag av nagon anledning inte kunde sova alls pa planet. Fotbollslaget Al Ahly fran Kairo var med och alla egyptier ombord var som galna med filmkameror och evigt fotograferande. Sjalv satt jag brevid en mycket trevlig och artig ung man vid namn Mohamed. Vet inte vilken position han spelar. med omtanksam var han i alla fall.
Hur som helst sa har min somnloshet fortsatt efter ankomt till Hurghada. Jag far kampa for att somna, bara for att vakna upp en kort stund senare badandes i svett. Jobbigt som fan. Mina fotter har antagit samma form som fotbollar och jag har kopt ett par flipflops i hopp om att atminstone kunna ga litegrann.
Imorgon blir det en tur pa havet med snorkling och sa vidare. Och ikvall ska vi till Marinan och kolla pa finalmatchen - mycket fotboll for min del just nu, eller vad sager ni?
Egypten ar trots sin hetta fortfarande underbart fantastiskt och jag ar sa glad over att vara har igen!
2010-07-06
2010-07-04
S som i saknad.
Dagarna fullkomligt flyger fram och en vecka går fort. Nu är det förvisso bara söndag och jag har ytterligare tre hela dagar att spendera i Norrland. Men, det är kort, speciellt med tanke på att jag i snitt träffar min familj en gång om året. Förhoppningsvis kommer de att kunna komma och hälsa på oss i Göteborg oftare nu när vi har utrymme hemma och till och med kan erbjuda långväga gäster ett eget rum.
Imorgon åker jag till mamma. Ett år sedan jag träffade henne också. Jag kommer att vara hos henne resterande tid här, innan jag åter styr söderut. Att jag åker till mamma innebär att jag säger adjö till pappa, syster, bror och vänner i Luleå. De bor nämligen sex mil ifrån varandra. Vad är det man säger; det finns två sidor på varje mynt..?
Alltid finns det någon som saknas mig. Just nu är det Hossam som är i Egypten. Fastän det bara handlar om en dryg vecka så känns det som att det verkligen är en stor del som fattas mig. Det ska bli fantastiskt att komma ner till Egypten och superkramas med honom. Fast när jag väl är där så kommer jag ju att sakna min familj, och när jag sedan är på hemmaplan igen så är det Hossams familj jag saknar + min egen uppe i Norrland.
Eviga saknad.
Imorgon åker jag till mamma. Ett år sedan jag träffade henne också. Jag kommer att vara hos henne resterande tid här, innan jag åter styr söderut. Att jag åker till mamma innebär att jag säger adjö till pappa, syster, bror och vänner i Luleå. De bor nämligen sex mil ifrån varandra. Vad är det man säger; det finns två sidor på varje mynt..?
Alltid finns det någon som saknas mig. Just nu är det Hossam som är i Egypten. Fastän det bara handlar om en dryg vecka så känns det som att det verkligen är en stor del som fattas mig. Det ska bli fantastiskt att komma ner till Egypten och superkramas med honom. Fast när jag väl är där så kommer jag ju att sakna min familj, och när jag sedan är på hemmaplan igen så är det Hossams familj jag saknar + min egen uppe i Norrland.
Eviga saknad.
2010-07-03
Lördag i Luleå.
Lördag och sol, gamla vänner från gymnasiet och utgång helt enkelt. Middag på Färjan följt av en stunds förströelse i den norrbottniska sommarkvällen.
Underbart!
Underbart!
2010-07-02
I love semester!
På plats i Norrland och det första som slog mig när jag gick ut ur flygplatsen var doften av barrskog. Fantastiskt!
Syster hämtade mig på flyget och jag förstår inte varför jag alltid gråter en skvätt när jag återförenas med familjen. Oundvikligen. Hon snörvlade lite med, där vi stod och kramade varandra nedanför rulltrappan i ankomsthallen.
Hemma hos pappa konstaterades det snarare att det var länge sedan vi sågs. Ja, ett år för att vara rätt så exakt. Han var sig lik, om än lite långhårig vilket jag var snäll nog att påpeka.
Idag blir det en tur till brodern, lite kompisdejt och sedan systerhäng på kvällningen. Vi ska göra sushi har vi bestämt och jag ska massera henne - själv fick jag en ordentlig massage igår att det känns som att jag knappt kan gå idag. Det var länge sedan mina muskler fick sig en omgång och efter flytt och diverse annat, så var det välbehövligt.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det är gött att vara här och jag är övertygad om att jag kommer att ha en toppenvecka i norr, innan jag beger mig mot betydligt sydligare breddgrader. Min äkta hälft åker till Egypten redan i afton och får således en hel vecka där utan mig i hasorna. Det kommer han säkert att njuta av och så kommer vi att hinna sakna varandra ordentligt så att det blir extra roligt när jag dimper ner där nästa lördag. Yay!
Semester is the shit. Och varför har man bara fem ynka veckor om året?
Syster hämtade mig på flyget och jag förstår inte varför jag alltid gråter en skvätt när jag återförenas med familjen. Oundvikligen. Hon snörvlade lite med, där vi stod och kramade varandra nedanför rulltrappan i ankomsthallen.
Hemma hos pappa konstaterades det snarare att det var länge sedan vi sågs. Ja, ett år för att vara rätt så exakt. Han var sig lik, om än lite långhårig vilket jag var snäll nog att påpeka.
Idag blir det en tur till brodern, lite kompisdejt och sedan systerhäng på kvällningen. Vi ska göra sushi har vi bestämt och jag ska massera henne - själv fick jag en ordentlig massage igår att det känns som att jag knappt kan gå idag. Det var länge sedan mina muskler fick sig en omgång och efter flytt och diverse annat, så var det välbehövligt.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det är gött att vara här och jag är övertygad om att jag kommer att ha en toppenvecka i norr, innan jag beger mig mot betydligt sydligare breddgrader. Min äkta hälft åker till Egypten redan i afton och får således en hel vecka där utan mig i hasorna. Det kommer han säkert att njuta av och så kommer vi att hinna sakna varandra ordentligt så att det blir extra roligt när jag dimper ner där nästa lördag. Yay!
Semester is the shit. Och varför har man bara fem ynka veckor om året?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)